KÖP CD

Lyssna

 

 

 

 

 

CD:n innehåller en knippe visor som jag gärna spelar, från skrönor och sjömansvisor till lyriska ballader och dramatiska brottstycken.

Innehåll

1. Nu är det gott att leva (Adolphson)
2. Sjuttonde balladen (Taube)
3. Eldarevalsen (Taube)
4. Sommarnatt/Kom i min famn (Taube)
5. Glimmande nymf (Bellman)
6. Tjenare Mollberg (Bellman)
7. Fritiof i Arkadien (Taube)
8. Dansen på Sunnanö (Taube)
9. Sängen (Adolphson)
10. Grimasch om morgonen (Vreeswijk)
11. Märk hur vår skugga (Bellman)
12. Så länge skutan kan gå (Taube)

Omdöme från en lyssnare: “Det är naturligtvis en utmaning att framföra så många visor med bara en gitarr som komp. Det kan bli tråkigt och enformigt – men icke! Gitarrspelet är så briljant så att utmaningen klaras. Min favorit är Glimmande Nymf. I Anders Antons version väcks detta stycke till nytt liv! Rösten har något som många andra saknar. Ett vibrato värdigt vilket proffs som helst. Varmt, nyanserat och utdraget.”

Hjärtevärmare från danska musikälskare: “…den store glæde, min kone og jeg har haft ved at høre din nye cd. Den er fremragende, både i viseudvalg, sangforedrag og guitarspil…Det er en stor inspiration at høre god visekunst. På vores køreture har vi lyttet til “Eldarevalsen” igen og igen, indtil jeg endelig kunne teksten udenad. Men ikke kun den, hele cd´en har forsødet vores færd…Tak for sommerens bedste musikoplevelse!”

Om Evert Taube

Fantastiska Taube med sin oförställda, naiva entusiasm över allt det sköna, över livet, berättelserna och kärleken. Lite osvenskt tycker jag, konstigt nog då Evert Taube tillhör det svenskaste som finns. Passar minst lika bra i den latinska världen, på Pampas eller i Ligurien.

Man kan inte ändra något i en Taubevisa. Då faller allt. Som om varje ord var vägt på guldvåg, och skapat just för den här visan, den här situationen, den här känslan.

Jag älskar Taubes valser. Valser ska man gärna sega lite i, dra ner och sedan tillbaka upp i tempot i versväxlingarna. Fyra finns med här. Två lyriska sommarnattsvalser och två sjömansvisor. Jag sjunger gärna om skepp och hav. Min farfars far var sjökapten.

Om Olle Adolphson

Olle undrade själv varför han alltid lät så arg när han sjöng.  Jag gillar det där vresiga hos honom. Gör lyriken äkta och lättåtkomlig. Allt behöver ju inte vara sockersött hela tiden, blir lätt tråkigt och påklistrat.

Jag har valt två i och för sig inte så arga visor av Olle, en skröna och en triumferande hyllning till sommaren och kärleken.

Om Carl-Michael Bellman

”Tjenare Mollberg!”.  Pang på rödbetan. Hos Bellman sitter det inte fast. Han kunde säkert ta en publik med storm. Han lär ha varit en flitigt anlitad underhållare.

I topp bland Bellmanvisorna ligger två mollstämda melodier, ”Märk hur vår skugga” och ”Glimmande nymf”.  Bägge finns med här – varsågod! Superi och skörlevnad var det för jämnan. Och allt där emellan vad man förstår. Grälmakarens hustru dog väl av det förstnämnda, det sistnämnda framställs lyriskt och poetiskt i ”Glimmande nymf”, som från början lär ha haft en betydligt mer erotisk text.

I ”Glimmande nymf” får vi inblick i dåtidens sängvanor. Man gick och lade sig när det blev mörkt, och vaknade till frampå natten för att så småningom somna igen och vakna när solen steg upp ”klockan fyra”.

Om Cornelis Vreeswijk

Cornelis skriver inte om kärlek och lycka på det sätt Taube gör. Det får liksom inte bli för vackert. Saskia är vindögd. Fredrik Åkare gammal. Och Felicia försvann. Jag ville ha med en Cornelis, det fick bli ”Grimasch om morgonen”. Cornelis mitt i prick tycker jag.

Anders Anton